1+1=2

Gårdshunden Kasper var på besök. Så i två dagar och en natt fördubblades vår hundpopulation. Och det gick förvånansvärt smärtfritt. 

Hundarna kom överens, accepterade varandra och lekte till och med en smula. 

Det enda smolket i bägaren var att Kasper inte var van vid lägenhetsljud. Ni vet. Hissen, porten, folk i trappuppgången och sånt. Under natten väckte  han oss hyfsat många gånger med ett frågande skall och sekunden efter gav Jungman upp ett lika frågande skall. Och man ba: Men vaffan? 

Jaja. Det var väl inte hela världen. Och han hade väl vant sig om han hade stannat en natt till eller två. 

Stackers hunn

Det blev lite antiklimax i helgen. Jungman skulle genomgå MH-test och mentalbeskrivas tillsammans med ett gäng andra av Frihamras storpudlar. Men så blev det inte. 

Han fick ett litet sår på tassen tidigare i veckan. Och det var inte så mycket mer med det. Det slutade blöda ganska omgående, men han fick ta det lite piano samt ha på sig gummistrumpa på promenaden. 

Det kändes inte som något att bry sig om. Det är ju inte direkt fösta gången han blöder från småsår. Det största problemet för Jungman verkade vara att vänja sig vid gummistrumpan. Och det kan man ju relatera till. Ni vet, den där förnedrande känslan av att ha illasittande och/eller fula skor.

Aja. När vi kom fram Roslagens brukshundsklubb efter en timme i bil hade Jungman en del uppdämd energi och fick ett pudelfnatt deluxe. Och rev upp såret på tassen vilket resulterade i blod och hälta. 

Så vi fick skjuta upp mentalbeskrivningen. 

Men lugn  nu, gott folk! Blödningen är stoppad, såret tejpat och hältan så gott som borta. Och allt verkar vara på banan. Förutom att hunden känner sig kränkt av att tvingas ha gummistrumpa utomhus igen. 

Hundliv etc etc.

Salva till tassarna

Min svärmor aka Jungmans extramatte Ingalill har egna bin. Det är kul och bra. Bin är viktiga ju. Arbetar hårt för växtligheten. Snart utrotningshotade om det fortsätter svinas med gifter på odlingar i världen. Men Ingalills bin har det bra! J-e-t-e-bra. 

I alla fall, hon lagar en speciell bivaxsalva till Jungmans tassar. Han viftar på svansen när jag tar fram burken och verkar onekligen gilla att få tassarna smorda. Jag vet också PRECIS vad som är i den (men det är hemligt förstås...) och behöver inte oroa mig för att Jungman kanske skulle slicka i sig lite av den. Natural only! *tummen upp*

Kaxman

Nu ser han så oskyldig ut, där han ligger och vilar på tåget. Men nyss mopsade han sig som bara den mot en schäferhane på 4 år. Trodde det skulle gå bra eftersom det skiljer så i ålder, men inte då. Jungman visade sitt kaxigaste jag. Kaxman. Urk. Inte en gnutta respekt för the older and wiser. 

Jaja. Alla lever och är hela. Bara matte som blev lite... blek. 

Gräsänkling

Matte har varit på galej i London. Så Jungman och jag har roat oss bäst vi kunnat. Hunden har i helgen debuterat:

• i gallerisvängen (spännande med fölk)
• på valborgsfirande (jobbigt med rök i nosen)
• vid rugbyplanen (konstigt med män som jagar boll)

Lugn

Kidzen skjuter raketer på innergården. Varför? Ingen aning. 

Men hunden tar det med ro.