Jag virkade en tomteluva till Jungman.
Jungmans förhållande till denna mattevirkade luva? Sådär. Jungmans förhållande till hundkläder överlag är sådär, men luvan - där verkar det som att vi nådde gränsen. Med mutor och beröm kan han ha den på sig i några sekunder. Sen ryker den i en jävla fart. Så min vision om den tomteklädda julpudelnissen förverkligades ej.
Såhär, något tillnyktrad efter julpsykosen, känns det rätt okej. Det är ju faktiskt en hund vi har. Inte ett julpynt.
Här kommer några nytagna bilder på Jungman doing what Jungman does best; röja som en tok över stock och sten och samtidigt vara otroligt söt och gullig på alla vis…
